Dags att säga hejdå

Nu stämmer den inte längre. Titeln på min blogg. Mitt i livet kanske, Mitt i Sverige ja ungefär, men inte längre Mitt i Asien. Vi har lämnat vårt färgstarka, bullriga, ständigt förändrande Kina bakom oss och avslutat det kapitlet. Jesper stängde sitt Instagramkonto häromdagen och nu är det bloggens tur. Det är dags att vila ut efter äventyret och så småningom börja se framemot nya utmaningar. Bloggens liv i siffror ser ut så här:

358 publicerade inlägg sen starten den 11 april 2012

145 kommentarer skrivna av er

16924 sidvyer, vilket ger ett snitt på 47 besök per inlägg

Det har varit roligt att skriva, sällan har skrivkrampen slagit till trots att jag skrivit i snitt sex dagar i veckan. Vissa gånger har det blivit längre, andra gånger bara en bild. Om högt och lågt, lätt och svårt. Det har varit roligt att ha haft er med på den här resan. Tack för att ni har läst!

Vi ses IRL.....

 

 

Skickat via Blogsy

I Sverige

Nu har vi landat i det Sverige där det är så grönt ute så det gör ont i ögonen, där offentliga toaletter är tillslutna som kassaskåpsvalv och där man kan sätta glaset under kranen när man är törstig. Resan gick bra förutom att vi blev ett par timmar försenade från Urumqi vilket gjorde att vi kom till hotellet i Istanbul klockan fem på morgonen. Sedan gnisslade vi tänder när vi fick betala övervikt på flyget mellan Istanbul och Stockholm, men konstaterade att det bara är andra gången vi betalar övervikt på alla de senaste årens flygningar. När man hänger med människor som reser mycket så blir det nästan en sport att bräcka varandra med historier om hur man kommit undan att betala för sina extra kilon, men ingen berättar om att de behövt betala. Så nu har vi gjort det.

Här hemma var det fantastiskt att träffa våra familjer igen. De hade gjort fint hemma hos oss med mat och ballonger. Nu stupar vi i säng av trötthet. Får se när jag skriver igen.

 

Skickat via Blogsy

Att ta avsked

Nu har vi sagt hejdå till gamla och nya vänner. Kramat en del, tagit en del i hand, hälsat med handen på hjärtat till ytterligare andra. Vissa avsked är svårare än andra, men ibland rinner tårarna över även utan att man egentligen kan förklara anledningen. Att vi är lite trötta vid det här laget spelar också in, och ibland skyller jag bara på förkylningen .... :-)

Intensiva dagar

Nu har vi flyttat ur lägenheten och slängt eller gett bort det sista som inte fick plats i packningen. Förutom den extra kartongen med grejer som vi hoppas på något mirakulöst sätt iallafall ska få plats i packningen. Vågen kom också med förstås, oumbärlig när man trixar för att få med allt utan att få betala övervikt. Vi har checkat in på ett fint hotell nära Vägforskningsintitutets kontor, och medan jag åkte tillbaka till lägenheten för att städa ur och säga hejdå till grannar så gick barnen och Jesper och simmade i poolen som ligger på 24:e våningen med utsikt över stan. På kvällen var det avslutningsbankett med Pekinganka med alla cheferna från forskningsinstitutet. Trevligt och gott men vi var trötta efter intensiva dagar, både praktiskt och känslomässigt.

Incheckning på Silver star hotell

Pekingankan skärs upp vid bordet

 

Skickat via Blogsy

Glad midsommar!

Idag har vi burit sängar, köksbord och skrivbord nerför våra fem trappor. Till både lunch och middag blev det jiaozi (dumplings). Midsommarstämningen har lite svårt att infinna sig men vi kompenserar det med att ha bjudit alla vi känner på picknick på söndag i en park.

Vi har också sagt hejdå till Yoda som har fått ett nytt hem. Det var lite sorgligt fast det bara var en hamster.

 

 

Skickat via Blogsy

Cirkeln är sluten

Nu är vi tillbaka där vi började i augusti 2007, i en nästan tom lägenhet. Idag hade vi en eftermiddag när vänner och bekanta kom för att få och köpa grejer. Vi kämpade hela dagen med att tömma alla skåp (köksgrejer, mat, lakan, kläder, leksaker....) och lägga fram. Sedan tog det en och en halv timme innan nästan allt var borta. Mycket folk, både nära vänner och ytligare bekanta. Den första möbelleveransen gick sedan på kvällen med soffan och bokhyllorna. Imorgon försvinner sängarna och köksbordet.

 

 

Skickat via Blogsy

Enhjulingens öde

Jespers hemmagjorda enhjuling är på väg att få ett nytt hem hos en 12-årig kille som kan cykla enhjuling sedan tidigare. Problemet var bara att sadeln var för hög så idag var Jesper hos He shifu, han som har verkstaden där Jesper byggde sin traktor tidigare, för att justera den.

Först ska sadelstolpen kapas

sedan svetsas fast igen. Klart!

 

Skickat via Blogsy